Recensioner

Premiären är förbi och spelperioden har inletts. Recensionerna har kommit:

Fullständiga recensioner kan läsas på Wasa Teaters webbsida för John Gabriel Borkman.

Premiärdagen är kommen!

Regissören Peter Lüttge tar en tur i scenografin före kvällens premiär av John Gabriel Borkman ikväll kl 19.
Lyckospark till alla medverkande!

Så kan det gå för bankdirektörer...

Borkman före fotografering

Presskonferens

Idag har vi haft presskonferens. Premiären närmar sig.

John Gabriel Borkmans världspremiär i Helsingfors år 1897

I slutet av 1800talet var varje ny pjäs av Henrik Ibsen en dramatisk världshändelse. Teatrarna slogs om rättigheterna och det uppstod veritabla kapplöpningar om vilken teater som skulle vara den första att sätta upp denna världshändelse. John Gabriel Borkman var i detta avseende inget undantag. Den 10 januari vann staden Helsingfors tävlingen, två gånger om, när Borkman fick sin världspremiär därsammastädes på en söndagskväll klockan 19: på svenska på Swenska Teatern och på finska på Suomalainen Teatteri! 

Här nedan följer några utdrag ur recensionerna från uppsättningerna på Svenska Teatern och Suomalainen Teatteri:

    "John Gabriel Borkman hör i likhet med alla Ibsens senare arbeten till den art skådespel, i hvilka intresset mera knyter sig vid förhistorien än vid handlingen. Och det är också denna förhistoria, som länkar handlingens gång. Utgångspunkten ligger långt borta i det förgångna. Alt det vi se på scenen är endast det psykologiska resultatet af detta förflutna.” (Aftonposten 11.1.1987)

”Den tafla, som här upprullas, är tydlig i hvarje den minsta linje, de dunkla gåtorna reducerade till denna enda och eviga: lifvets egen, svårtydda mening.” (Nya Pressen 12.1.1897)

    ”Någon handling i vanlig bemärkelse har pjesen knapt att uppvisa. De fyra akterna fyllas af samtal, nästan endast samtal. Och ändå spännes intresset alt högre för hvarje akt, som går, ändå är stycket spelbart och värkningsfullt.” (HBL 12.1.1897)

     ”Det skall i sanning vara Ibsen för att våga skrifva ett stycke för scenen, i hvilket handlingen nästan sagdt är afslutad före rådåns uppgång och i hvilket fyra långa akter till allra största delen äro fylda med tumanhandsdialog. Och det skall vara Ibsen för att lyckas i ett sådant företag. John Gabriel Borkman är nämligen ett, trots alt, ytterst dramatiskt stycke, som håller intresset, för at icke säga spänningen, vid makt från början till slut och hvars figurer lefva på scenen fullkomligt lika mycket som om de stode midt i den intensivaste handling.” (HBL 12.1.1897)