Hur blir man kär i någon och hur vet man att det är kärlek?
På samma sätt som din uppfattning om vad en stol är skiljer sig från min uppfattning om vad en stol är, så skiljer sig antagligen också allas uppfattning om vad kärlek är. Du kanske ser en pall med tre spinkiga ben, medan jag ser en robust ekstol med stoppad sits i brunt läder. Du kanske ser odiskade tallrikar och villa-volvo-vovve, medan jag ser rosaskimrande ponnyhästar och långa vinmiddagar. Karikerat, javisst, but it proves my point.
Vi ser saker och ting på vårt eget sätt, vi har alla en egen världsbild, en egen inre bild, allt vi ser/gör/känner formas av den vi är. Må sedan vara att denna bild kan likna någon annans men den är aldrig exakt densamma.
Således, om Putte och Kim känner något för varandra så räcker det med att de båda bestämmer sig för att denna känsla är kärlek - och så är den det.
Kärlek är ett kontrakt som vi skriver med varandra, varje dag.
För att inte tala om de som sedan är kära i själva förälskelsen. (Men det är en annan historia som jag inte tänker gå in på nu. Ta det som en aptitretare.)
Oppositioner?
Diskussioner. Sådant som försiggår på repetitioner av John Gabriel Borkman på Wasa Teater.
Kärleksfullt / Alexandra (Fanny)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar